********************************Vila i frid Bengan************************************

Tänk va fort de kan gå... från att må bra vara glad å possitiv till att efter ett samtal... bara känna hur de gungar till under fötterna å allt bara rasar....
en kompis ringde igår... min förra pojkvän har dött...... hade tydligen bara rasat ihop....
så jävla ofattbart.... från vanlig vardagkväll till kaos...
fattar inte...
först kändes de bara tomt... sen bröt ja ihop.... sen samla jag ihop mig igen... började förstå vad som hänt...
har varit på bisättningen idag... fattar fortfarande inte... 
Han kan ju inte bara rasa ihop å knall å fall han va ju bara 25...
11 dagar före sin egen 26årsdag... de funkar lixom inte i hjärnan..
Satt här omdagen å funderade på om ja skulle ta å skriva åt han... men gjorde de inte....
förstå att jag ångrar mig nu!

Han där uppe vet verkligen hur man rycker undan fötterna på folk.....
de kan hända vem som helst när som helst och hur som helst...

Detta blir den 4 begravningen på lite över 2 år....
alla 3 jag varit på har de varit med bengan... min pappas, hans pappas å hans farfars... å nu helt plötsligt är de hans egen jag ska på......

Ta väl vara på er själva å alla dom ni bryr er om!
Man vet aldrig när mattan rycks undan......


Tack mamma för att du finns å kom ner igår å sov kvar hos mig! jag behövde ha nån här... du är guld värld!!!

Så jävla overkligt!!!!!





Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta vännen
Vila i frid!

Kommentarer
Postat av: Lollo

Ja, verkligen overkligt. Och orättvist. Ung med hela livet framför sig! Som sagt, man kan nog inte säga mer än att det är orättvist och FÖRJÄVLIGT! Men förhoppningsvis finns han på ett fint och ett bättre ställe nu.. Vila i frid Bengan!

2008-09-11 @ 20:53:15
Postat av: Anna (fahlén)

Förstår dig verkligen Johanna.... Min pappa dog bara knall och fall, helt oväntat för ca 5 månader sen. JAg var höggravid och 8dagar senare föddes Ester. Pappa var inte sjuk, absolut inte. Hjärtat bara stannade. Från första symptom tog det 1½ timme... Livet är verkligen orättvist!!!

Man ska vara rädd om det man har, värdesätta livet högt.

Men man kan inte annat än att "bli rädd" för döden...

Tänker på dig.

Kram / Anna fd. klasskompis

2008-09-12 @ 10:10:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0